- En plats vid vattnet för njutning och inspiration -

Stockholmskillen som köpte sig en ödeskola

Andra såg ett stort gammalt skolhus på landet, dyrt i drift och svårt att sälja. Stockholmaren Peter Frejhagen, 36, såg ett fyndställe med drömläge. Där kunde han bygga sitt livsverk!

– Jag brukar kallas ”Möjligheternas man”, säger han och skrattar. Nu ska han få innefolket i storstan att längta till Trehörna.

Efter några timmars samtal tvivlar man inte på att Peter är en man vars energi kan försätta berg, med en enorm arbetskapacitet, och ett lika enormt socialt nätverk med kontakter överallt. I Stockholm har han levt ett

hektiskt liv, jobbat hårt, varit engagerad i mycket och rört sig hemtamt bland såväl politiska makthavare som i storstadens HBT-värld.

Peter är homosexuell och helt öppen med det.

– Javisst, jag är bög. Det är inget jag hymlar med och därför inget som kan ”avslöjas” om mig. Jag har inte heller märkt att det skulle vara något problem här, vare sig i mina kontakter med kommunen eller folket på orten. Jag har ingen pojkvän, det kan vara mindre provocerande kanske?

I mars nästa år ska skolan ha blivit en anläggning med värdshus, café,hotell, spa, gym, konferensdel och vandrarhem. Han och anställda Marja Vilgren är redan igång och bygger. Peter växte upp i en socialdemokratisk och välsituerad familj. Föräldrarna hade goda jobb, pappa Bosse var civilingenjör på IBM och Handelsbanken och mamma Birgitta blev med tiden koncernchef och styrelseproffs. Han hade en tre år äldre storasyster, Anneli, och de stod varandra väldigt nära.

– Vi var ett radarpar, reste ihop och de sista åren bodde vi tillsammans. Anneli hade psykiska problem och tog sitt liv när hon var 31 år. Men hon finns med mig. Den akuta sorgen har dämpats nu. Saknaden är livslång, en ständig brist i mitt liv. Det hjälper lite att tänka att hon valde själv. Det kanske var ett felaktigt val, men hon gjorde det valet. Jag känner stor ilska ibland för att hon lämnade oss, men inte skuld. Jag gjorde allt jag kunde för att hjälpa henne.

– När man är mitt i att leva nära en psykiskt sjuk är anspänningen dygnet runt och akututryckningarna vardag. Efteråt förundras man över all tid man har över.

Barndomshemmet fanns i gamla Enskede, en trädgårdsstad med småstadsprägel. Peter pluggade till socialpedagog i Örebro, läste sedan engelska ett år i Australien, tog jobb som personlig assistent men arbetade snart fackligt på heltid i Kommunal. 1994-96 var han arbetslöshetsansvarig.

– Det var 1993 och den första vågen av stora nedskärningar. Det var tufft. 23 år gammal anställdes han som politisk tjänsteman för (S) i riksdagen och blev kvar i tio år. Han har läst statsvetenskap med fokus på ekonomisk historia, och genusvetenskap.

– Efter riksdagen hade jag sparat ihop lite  pengar och tänkte vara ledig ett halvår. Jag hann med fem veckor innan jag ombads organisera ekonomin i RFSL och nappade. Det var också ett väldigt intensivt och roligt år. Sedan gick min pappa bort i hjärtinfarkt och jag fick diabetes. Han sa upp sig på RFSL, drog sig återigen tillbaka till lägenheten på Kanarieöarna och var faktiskt ledig nästan ett halvår. Då erbjöds han jobbet som valombudsman för socialdemokraterna i Stockholm under EU-valet.

– Ett enormt slit, helgalet men jättekul. Nu fick jag erbjudande att bli valombudsman igen men kände att det var dags att starta mitt eget.

Han sålde huset i Stockholm och letade plats. Det blev Trehörna, och skolan 17 kilometer från Tranås. Trehörna Wärdshus AB är ett projekt ännu i sin linda. Det ska bli 23 enkelrum i hotelldelen och kanske åtta på vandrarhemmet.

– Det ska bli ett jäkligt lyxigt ställe! säger han leende och hoppas att kunna öppna sommarcafé några veckor redan nu i juli.

Peter Frejhagen är lätt att få kontakt med och lätt att gilla. Han är öppen, skärpt, rolig och charmfull och att han är en mycket kompetent och drivande person tvivlar man inte på. Inget (nästan) är omöjligt, hinder är till för att övervinnas, problem för att fixas.

Han tänker göra mycket av byggjobbet själv. Peter är händig med verktygen, liksom Marja som är svetsare. Mycket jobb, men det får ta tid.

– Jag hoppas den verksamhet jag vill ha stämmer med vad som behövs. Det här är inget tillfälligt jag gör. Jag har skrivit mig här och en dag vill jag kunna luta mig tillbaka och tänka ”Det här är mitt projekt. Det här har jag byggt upp!”

För bygden betyder det avsättning för närproducerade råvaror, och arbetstillfällen. Och tillfällen att träffa en hel del spännande nya människor inte minst. Några planer på att utlokalisera en miniversion av Pride-festivalen till landsorten? Peter skrattar gott.

– Ber Tranås eller Ödeshög mig fixa det så, absolut!